MagnetkameraundersökningMagnetisk resonanstomografi (MRT), dvs. magnetkameraundersökning, är en medicinsk teknik för bildgivande diagnostik med vilken man får detaljrika tvärsnittsbilder av kroppens inre. Magnetkameraundersökning lämpar sig speciellt för undersökning av det centrala nervsystemet, stöd- och rörelseorganen samt buken. Även blodkärl kan överföras i bildform. Eftersom joniserande strålning inte används vid magnetkameraundersökning, innebär denna, till skillnad från röntgenundersökningar, ingen exponering. I stället för röntgenstrålar används vid magnetkameraundersökning tre olika typer av magnetfält för att skapa en bild:
Magnetkameraundersökning är en relativt ny undersökningsmetod; den första undersökningsapparaten i Finland togs i bruk år 1984. År 2005 användes ca 80 apparater med vilka man företog ca 200 000 undersökningar. I Finland företas årligen över fyra miljoner röntgenundersökningar. Antalet apparater ökar med några stycken årligen. Apparaternas statiska magnetfält blir starkare, när gamla apparater på under 1,5 Tesla till största delen ersätts med apparater på 3 Tesla. Patienten utsätts för starka magnetfjältUnder en magnetkameraundersökning är patienten utsatt för alla tre magnetfält som behövs för att skapa en bild och som påverkar kroppen på olika sätt: Det statiska magnetfältet kan störa funktionen i elektroniska anordningar som är installerade i kroppen. Därför företas inga magnetkameraundersökningar på personer med t.ex. pacemaker, defibrillator eller infusionspump. Dessutom kan snabba rörelser i det starka statiska fältet förorsaka så stora fält i huvudet att patienten känner sig yr.
Vissa tatueringsfärger och permanentfärger för ögonbryn och ögonfransar kan innehålla metallföreningar som blir varma vid magnetkameraundersökning. Verkningarna av dessa bör först diskuteras med en radiolog. Att man redan en gång genomgått en magnetkameraundersökning garanterar inte att en ny undersökning skulle vara riskfri. Magnetfältets styrka, patientens ställning, föremålet för undersökningen och sekvensen kan nämligen förändra situationen avsevärt. Innan undersökningen börjar är det skäl att ta bort alla metallföremål som finns i kläderna. De värsta riskerna och olyckshändelserna har inträffat när ett metallföremål som tagits med i undersökningsrummet av magnetfältets styrka har slungats mot magnetkameran och förorsakat person- eller materiella skador. Om sådana risksituationer bör personalen alltid skicka meddelande till Valvira. Meddelande till Valvira om risksituation: Personalen kan också bli utsatt för magnetfältPersonalen blir i första hand endast utsatt för magnetkamerans statiska fält eftersom det radiofrekventa fältet och gradientfälten inte just når utanför kameran. Personalen exponeras för magnetfält i korta perioder när en patient placeras för undersökning. Fastän dessa fält inte innebär några kända långvariga skadliga verkningar på hälsan är det skäl att undvika onödig exponering. Det gör man genom att komma ihåg följande:
Vid interventionsradiologi, t.ex. när man gör biopsier, kan läkaren eller skötaren exponeras för nästan lika stora fält som patienten. Snabba rörelser i ett stort statiskt fält kan inducera stora strömmar och fält i huvudet som medför yrsel och illamående. Enligt den vetenskapliga kunskap som står till buds har det statiska magnetfältet ingen inverkan på fosterutvecklingen. Det rekommenderas dock att man under de tre första månaderna av graviditeten inte låter sig undersökas med magnetkamera om det inte är nödvändigt.
InformationStrålsäkerhetscentralen har på beställning av Läkemedelsverket gjort en omfattande utredning av de magnetkameror som används i Finland och deras säkerhet. Slutrapporten heter Magneettitutkimukset ja niiden turvallisuus (pdf, på finska). Boken Sähkömagneettiset kentät (på finska), kapitel 9.10 Magneettikuvauslaitteet. Turvallinen työskentely magneettikuvantamisessa 12/2008, Pirkanmaan sairaanhoitopiirin julkaisu: Uppdaterad 19.7.2010
|