Exempel på stråldoser
1000 mSv | Ger symptom på strålsjuka (såsom trötthet, illamående) om patienten har fått dosen inom ett dygn |
100 mSv | Under fem års tid är den högsta tillåtna dosen för den som utför arbete där det förekommer strålning |
4 mSv | Den genomsnittliga årliga stråldosen som en finländare kan få |
2 mSv | Den årliga dos som flygpersonalen får från kosmisk strålning |
0,1 mSv | Den dos som patienten får vid lungröntgenfotografering |
0,01 mSv | Den dos som patienten får av tandröntgen |
Exempel på dosrater vid strålning
30 µSv/h | Den strålrat som högst får förekomma på 1 meters avstånd från en patient som fått behandling med radioaktiva isotoper och skickats hem |
| 10 µSv/h | Några skyddsåtgärder är nödvändiga, t.ex. undvika att gå ut |
5 µSv/h | Den största strålraten som uppmätts i Finland genast efter olyckan i Tjernobyl |
5 µSv/h | Typisk dosrat i ett flygplan som rör sig på 12 km höjd |
0,2–0,4 µSv/h | Den dosrat som om den överskrids leder till att en automatisk mätstation i Finlands strålövervakningsnät larmar. Alla mätstationer i Finland har en larmgräns som bestäms separat för respektive station. Larmgränserna i Finland ligger mellan 0,2–0,4 µSv/h. Skillnaderna beror främst på nivån av naturlig radioaktivitet i den jordmån som omger stationens sensor. |
0,04-0,30 µSv/h | Den naturliga bakgrundsstrålningen i Finland |
Stråldosen beskriver mängden skada som strålningen orsakat hälsan. Dess enhet är sievert (Sv). Doserna anges ofta i tusendelar, d.v.s. millisievert (mSv) eller miljondelar, d.v.s. mikrosievert (µSv).
Dosraten beskriver hur stor dos människan får under en viss tid. Dosratens enhet är sievert per timme (Sv/h).
