Förekomsten av hjärntumörer har inte ökat fast mobiltelefoner blivit allmännare4.12.2009
I Finland, Danmark, Norge och Sverige ökade användningen av mobiltelefoner betydligt i början av 1990-talet då antalet användare steg från under tio procent till över hälften av befolkningen. Undersökningen gjordes för att utreda huruvida ökningen i användningen avspeglas i mängden hjärntumörer d.v.s. malignt gliom samt godartat meningeom. Undersökningen baserade sig på information som de nordiska cancerregistren insamlat under åren 1974–2003.
”Huvudresultatet är att antalet hjärntumörer inte ökat betydligt i Norden på 1990-talet”, säger forskningsprofessor Anssi Auvinen vid Strålsäkerhetscentralen (STUK). Förekomsten av gliom ökade sakta under alla tre decennier. Förekomsten av meningeom ökade i samma takt hos män men tydligt snabbare hos kvinnor upp till början av 1990-talet, men inte längre därefter. Ingen förändring i förekomsten upptäcktes mellan åren 1998–2003 då man skulle ha kunnat förvänta sig att mobiltelefonernas effekt kunde börja synas ifall risken skulle framkomma inom tio år sedan användningen påbörjats. ”Tidsintervallet är tillräckligt för att påvisa förändringarna i förekomsten under en tio års period sedan mobiltelefoner blivit allmänna. Emellertid ger undersökningen inget svar på huruvida det kan finnas ett samband mellan hjärntumör och en längre användningsperiod än tio år. Det är befogat att följa med förekomsten av hjärntumörer också i fortsättningen”, berättar Anssi Auvinen. Undersökningen rörde åldersgrupper mellan 20–79-år i Finland, Danmark, Norge och Sverige. I de fyra länderna upptäcktes under granskningsperioden sammanlagt ca 60 000 hjärntumörer. Huvudforskare i undersökningen var Isabelle Deltour från Danmarks Institut för Epidemiologisk Cancerforskning. I Finland deltog STUK och Cancerregistret. Time Trends in Brain Tumor Incidence Rates in Denmark, Finland, Norway, and Sweden, 1974–2003. Isabelle Deltour, Christoffer Johansen, Anssi Auvinen, Maria Feychting, Lars Klaeboe, Joachim Schüz. J Natl Cancer Inst 2009;101:1721–1724. Tilläggsinformation: Uppdaterad 4.12.2009
|
/ STUK |